När Willy Kyrklund skriver dramer är det naturligtvis fråga om tragedier, även när ämnet kanske annars skulle antyda komedi. Eftersom de tidigare av dessa dramer utgetts i två samlingsvolymer tidigare skall de även behandlas så här: först ut alltså innehållet i Från Bröllopet till Medea, alltså Bröllopet, Platanhårsdialog på en ö i Aigaion samt Medea från Mbongo.

Bröllopet handlar om precis det titeln antyder: ett bröllop, närmare bestämt det mellan den osäkre Karl och den omhändertagande Elsa; Karl drabbas dock av kalla fötter, finner inte sig själv värdig Elsa, och måste övertalas av sina vänner att fortsätta. Sagda vänner är en samling av den ingenjörsmässiga tänkandet: ingenjör, möbeldesigner, läkare, och deras hjälp är av omänsklig förnuftstyp: om någon händelsevis skulle ge en hjälp skall man inte tro att man är något utan ta emot den, ty världen är hård nog som den är ändå.

Platanhårsdialogen är kort, ett samtal mellan två män på en grekisk ö, och glider snart in på den av Herodotos meddelade historien om Kandaules, som för sin undersåte Gyges uppvisade sin hustru naken, vilket fick till följd att hon tvingade Gyges att döda sin härskare och ta hans plats. Riktigt vad poängen med pjäsen är förblir dock dunkelt.

Medea från Mbongo, slutligen, är en transplantation av sagda Medea och Jason till nutidens Korinth: Medea är icke längre från Kolchis, Jason ej längre kungason utan småborgare, men tragedin är densamma: de skall snart skilja sig, Jason tänker gifta om sig, och Medea är upprörd. Här är det Jason som representerar det småaktiga förnuftet, beredd att ordna allt så bra materiellt och allt så tokigt känslomässigt; samma gamla idioti som vanligt alltså, trots att de äkta makarna nu har telefon indragen.

Som dramatik betraktat vet jag inte om det har någon särdeles fantastisk kvalitet: undantaget Platanhårsdialog är det knappast ospelbart, men Kyrklund gör sig nog bättre i den rena prosans form. ( )