Mñnen jag trf̃fat har inget hull p ̄kroppen. Det sammanlagda underhudsfettet skulle nt̃t och jm̃nt fylla en liten, guldkantad kaffekopp. Men jag kunde smr̲ja alla gnisslande dr̲rar med det, s ̄vore det inte lika uppenbart; hur de kommer, hur de gr̄. Med drastiska formuleringar, humor och viss desperation begr̄ Elin Ruuth sin litterr̃a debut. Fara vill r̃ frm̃st en skamls̲t sjl̃vuppfylld, prosalyrisk uppgr̲else med r̄en tjugo till tjugoett, med Malm ̲och Lule,̄ Gud och naturvetenskapen. Men den r̃ ocks ̄en poetik, en villfarelse, ett dd̲sdm̲t samtal med mñnen och krukvx̃terna. [Elib]