Pikkukuvaa napsauttamalla pääset Google Booksiin.
Ladataan... Arnin perintö (2001)Tekijä: Jan Guillou
- Ladataan...
Kirjaudu LibraryThingiin nähdäksesi, pidätkö tästä kirjasta vai et. Ei tämänhetkisiä Keskustelu-viestiketjuja tästä kirjasta. ei arvosteluja | lisää arvostelu
Kuuluu näihin sarjoihinArn Magnusson (sequel)
Ingrid Ylva ble en legende allerede i sin levetid, omkring midten av 1200-tallet. Hun var en av flere sterke enker som styrte riket etter de blodige seirene over Danmark. Det ble sagt om henne at hun var bevandret i trolldomskunsten, og at så lenge hun holdt hodet løftet ville intet ondt skje hennes ætt. Med jernvilje fostret hun sine sønner i en nådeløs tid. At en av dem skulle seire i kampen om makten overrasket ingen. Birger Magnusson knuste all motstand med en hensynsløshet som til og med hans samtid fant skremmende. De lover han utstedte om fred i hjem og kirke og for kvinner ble førende i 600 år. Historien kjenner ham som Birger Jarl, Stockholms grunnlegger og Sveriges skaper. Men sagaen om Birger er større enn som så. Kirjastojen kuvailuja ei löytynyt. |
Current Discussions-Suosituimmat kansikuvat
Google Books — Ladataan... LajityypitMelvil Decimal System (DDC)839.73Literature German literature and literatures of related languages Other Germanic literatures Swedish literature Swedish fictionKongressin kirjaston luokitusArvio (tähdet)Keskiarvo:
Oletko sinä tämä henkilö? |
De två självförvållade problemen kommer in precis där det andra slutar: det första är Guillous idé om en »folkungaätt«, vilket någorlunda behändigt lät sig passas in i berättelsen om Arn, eftersom denne skall ha slutit sitt liv vid ungefär samma tidpunkt som de som samtiden kände under namnet folkungar för första gången sticker upp trynet: första gången de nämns är det som kung Sverker den yngres banemän. Senare står de mest för diverse uppror mot kungamakten, pikant nog just de som Birger jarl fick ägna så mycket energi åt att slå ner (»folkungaätten« som benämning på honom och hans ättlingar förefaller vara en 1600-talsuppfinning). Eller mycket och mycket, förresten: Guillou har ju uppfunnit en oövervinnerlig ryttarstyrka åt sina folkungar, och därför går mycket av berättandet åt till att, med dramaturgi lånad från Bamse, krångla till situationen så att dessa inte skall kunna användas.
Med sådana krumbukter, liksom ett detaljerat skildrande av hur de folkungska ryttarna slår allt sönder och samman när de väl kan släppas lösa, är det inte att undra över att berättandet blir mindre intressant än i de tidigare böckerna i serien: mindre tid till karaktärsutveckling – något det annat skulle finnas goda förutsättningar för: Birger går från ung, allvarlig forsvikare till kvinnojagande lätting till gotländsk handelsman till maktlysten ättejarl till hårdhänt riksbyggare, dock utan att man känner sig riktigt tillfreds med någon av metamorfoserna utom möjligen den första –, färre spännande detaljer om tidigmedeltida liv, mindre tid att riktigt komma in i någon rytm i berättandet. Birger, den hårde maktmänniskan, är dessutom långt ifrån sympatisk: man må hålla med om hans idéer, men knappast alla de medel han brukar. Det finns en intressant konflikt mellan hans längtan efter kärlek och hans vilja till makt, men den hamnar lite väl mycket i bakgrunden.
Arvet efter Arn är en sämre bok än de tidigare böckerna i serien. Det är inte en dålig bok, men Guillous tidigare fantasier om det tidiga Sverige har tyvärr fått spränga alla vallar och göra den till mindre intressant än vad den kunde varit på egen hand. ( )