"Om inte om vore, tñkte jag. Om inte om vore skulle jag bli kr̃ i Adam. Hur kr̃ som helst. Blossande, vanvettigt gnisterkr̃. Ursinnigt sprñgfr̲l̃skad. Men nu var ju om. Och bara sjl̃va tanken p ̄att bli kr̃ i Adam var totalfr̲bjuden, straffbar, ohygglig och fruktansvr̃d. ♯nd ̄tñkte jag den. ♯nd ̄fladdrade kolibrin dr̃ inne. Trots att om var." Hr̃ finns det omj̲liga valet mellan bs̃tisen och kr̃leken. Hr̃ finns djupa familjekonflikter. Vuxna som sviker. Hr̃ finns ett fenomenalt skickligt portrt̃t av en konfliktrd̃d pappa som duckar fr̲ alla problem. Framfr̲allt finns det stora problemet med att kunna sg̃a som det r̃- innan det r̃ fr̲ sent. Katarina von Bredow kan skriva om kr̃lek som ingen annan. Den hr̃ gn̄gen r̃ de l̃skande jm̃nr̄iga, men ingenting r̃ enkelt fr̲ det. Hon bygger upp en intensiv spñning mitt i vardagen. Personerna kñns oerhr̲t nr̃a och trovr̃diga, problemen r̃ lt̃ta att kñna igen sig i och storyn flyter lt̃t, bert̃tad p ̄ett snabbt och levande sprk̄. [Publit]