1. Ubicación temporal y geográfica: La historia se sitúa en París durante el siglo XV y se centra en la catedral de Notre-Dame.

2. Personajes principales:
- Quasimodo: El jorobado campanero de Notre-Dame.
- Esmeralda: Una joven gitana.
- Claude Frollo: El archidiácono de Notre-Dame.
- Phoebus de Châteaupers: Un capitán militar.

3. Trama:
- Quasimodo se enamora de Esmeralda, quien también es cortejada por Phoebus.
- Claude Frollo, obsesionado con Esmeralda, desata una serie de eventos trágicos.
- Esmeralda es acusada injustamente de un crimen y condenada a la horca.
- Quasimodo interviene para salvar a Esmeralda, pero la historia culmina en una tragedia.

4. Temas principales:
- Injusticia social: Explora la disparidad entre las clases sociales y las consecuencias de la discriminación.
- La fe y la obsesión: Examina el impacto de la religión en la vida de los personajes, especialmente la obsesión de Frollo.

5. Estilo literario:
- Víctor Hugo utiliza descripciones detalladas para retratar la arquitectura de París y la atmósfera medieval.
- Aborda cuestiones sociales y políticas de la época, destacando la crítica a la injusticia.

6. Mensaje:
- Critica la intolerancia, la injusticia y la obsesión.
- Destaca la importancia de la compasión y la redención.

«Nuestra Señora de París» es un clásico que explora la complejidad de la condición humana y reflexiona sobre temas atemporales. ( )

Den spontana tanken efter att ha avslutat Victor Hugos Ringaren i Notre Dame var »Vem tyckte att man skulle göra Disneyfilm på det här?« Det är liksom inte bara grymma detaljer som man kan skära bort likt askungens systrars hälar och tår, det är en alltigenom tämligen grym historia, om förtärande, obesvarad kärlek, medeltida grymhet, tortyr och död. För att inte tala om fördomarna mot romer och kroppsligt avvikande, vilka i sig är nog för att varna ömtåliga sinnen.

I vilket fall: ringaren Quasimodo är puckelryggad, enögd, ful och döv. Han misstros av de flesta, och även bokens berättare. Han är dock det närmsta boken kommer en hjälte, även om han till slut inte åstadkommer mycket. Centralgestalt i boken (förutom möjligen Notre Dame, som är det enda som nämns i originalets titel) är dock Esmeralda, som dansar och sjunger sig genom Paris, vacker som en dag. Hon förälskar sig i kapten Febus, en alltför enkel soldatsjäl. Förälskade i henne är Quasimodo, vars öde vi snart förstår länge varit sammantvinnat med hennes, samt den iskalle prelaten Frollo, vars tidigare älskare vetenskapen nu lämnar honom kall. Och så finns där en poet, men han verkar mer intresserad av Esmeraldas tama get. (Att säga att detta är en stor kärlekshistoria är till och med än galnare än att säga detsamma om Svindlande höjder).

Och så, bredvid det drama med mordförsök och häxanklagelser som driver handlingen mot sitt slut, så finns där det medeltida Paris, fyllt med underliga bifigurer, konst, arkitektur: Hugo hänger sig åt diverse essäer om olika aspekter av livet där i slutet av fjortonhundratalet, och även om de till viss del verkar överdrivna så ger de mer textur än den melodram han diktat fram, där de centrala personerna stöter på varandra för ofta och de mindre centrala för sällan. Hade det inte varit för den värld som frammanas hade den troligen varit utmönstrad från klassikerhyllan sedan länge. ( )

Not sure how they made a Disney movie of this book, seeing as how the entire thing is about sex. Good book, though. ( )

3.5* based upon my unabridged Kindle edition:
Hugo will never be one of my favorite authors because, while I can tolerate his lengthy digressions, I don't really like them. I found myself surprisingly angry by the end of the book; I guess my tolerance for men obessessed with a woman and making it all her fault has substantially diminished.

It is an excellent book and the characters are all well portrayed - I think it is because Claude Frollo was so believable that he made me so mad! ( )

Victor Hugo è in assoluto uno degli autori che preferisco. E “I miserabili” il miglior romanzo di letteratura non italiano mai letto. Ho iniziato con grande entusiasmo la lettura di “Notre-Dame de Paris” e non sono rimasto deluso; spiazzato sì, perché come spesso accade quando si conosce la storia di un libro attraverso il cinema ci si aspetta di seguire una trama lineare. Mentre Notre-Dame contiene tutte le tematiche di Hugo, il garantismo, il senso di umanità, l’attenzione agli ultimi, il timore del potere; ma tutti i valori dell’autore francese sono complessi e, chiaramente, richiedono grande attenzione nella lettura. La storia di Quasimodo, il campanaro della cattedrale parigina, sordo e storpiato, e quello della bella Esmeralda, una zingara che si accompagna con la sua capretta, Djali, non è una favola e non bisogna aspettarsi il lieto fine. Perché la vita è ricca di problemi e anche il più incredibile atto di generosità, Esmeralda che sposa il poeta Gringoire per salvarlo da una condanna a morte, è un compromesso, non ci sono né fate turchine, né principi salvifici. Il lascito di Victor Hugo è fondamentale per tutta la cultura occidentale anche se spesso il populismo dilagante ne sacrifica il significato più profondo. Un romanzo importante. ( )