Picture of author.

Ben Jonson (1572–1637)

Teoksen Volpone, or The Fox tekijä

280+ Works 4,995 Jäsentä 36 arvostelua 13 Favorited

About the Author

Born in 1572, Ben Jonson rejected his father's bricklaying trade and ran away from his apprenticeship to join the army. He returned to England in 1592, working as an actor and playwright. In 1598, he was tried for murder after killing another actor in a duel, and was briefly imprisoned. One of his näytä lisää first plays, Every Man Out of His Humor (1599) had fellow playwright William Shakespeare as a cast member. His success grew with such works as Volpone (1605) and The Alchemist (1610) and he was popular at court, frequently writing the Christmas masque. He is considered a very fine Elizabethan poet. In some anti-Stratfordian circles he is proposed as the true author of Shakespeare's plays, though this view is not widely accepted. Jonson was appointed London historian in 1628, but that same year, his life took a downward turn. He suffered a paralyzing stroke and lost favor at court after an argument with architect Inigo Jones and the death of King James I. Ben Jonson died on August 6, 1637. (Bowker Author Biography) näytä vähemmän

Sisältää nimet: Ben Jonson, Ben Dzhonson, Ben Jonson et al.

Sisältää myös: Ben Johnson (7)

Disambiguation Notice:

(eng) The dramatist and poet who was a contemporary of Shakespeare was named Ben Jonson. There is a also a modern author named Ben Johnson. If your book by Ben Jonson isn't showing up here, check your spelling of his name.

Image credit: wikipedia - Ben Jonson by Abraham Blyenberch, circa 1617.


Tekijän teokset

Volpone, or The Fox (1606) 892 kappaletta
The Alchemist (1610) 619 kappaletta
The Complete Poems (1963) 275 kappaletta
The Alchemist and other Plays (1995) 269 kappaletta
Bartholomew Fair (1614) 232 kappaletta
Five Plays (1960) 202 kappaletta
Every Man in His Humour (1896) 151 kappaletta
Epicoene, or The Silent Woman (1966) 143 kappaletta
Sejanus : His Fall (1965) 92 kappaletta
Ben Jonson (The Oxford authors) (1934) 89 kappaletta
Eastward Ho! (1926) 68 kappaletta
Poems of Ben Jonson (1954) 59 kappaletta
Jonson: Complete Plays (1936) 54 kappaletta
The Devil is an Ass (1994) 41 kappaletta
The works of Ben Jonson (1999) 31 kappaletta
The Staple of News (1975) 28 kappaletta
Every Man Out of His Humour (2001) 25 kappaletta
Poems (1907) 19 kappaletta
Elizabethan and Jacobean comedies (1984) 17 kappaletta
Ben Jonson [Laurel Poetry Series] (1961) 17 kappaletta
The New Inn (1984) 16 kappaletta
Ben Jonson: Selected Masques (1970) 15 kappaletta
Catiline his conspiracy (1973) 13 kappaletta
The Magnetic Lady (2000) 11 kappaletta
Ben Jonson; selected works (1938) 10 kappaletta
Works 10 kappaletta
Cynthia's Revels (2009) 8 kappaletta
Masques and entertainments (1890) 8 kappaletta
Plays & Poems of Ben Jonson (1886) 7 kappaletta
A Tale of a Tub (2016) 6 kappaletta
Ben Jonson's literary criticism (1970) 5 kappaletta
The Case Is Altered (1917) 5 kappaletta
Sejanus His Fall — Tekijä — 4 kappaletta
Volpone (1978) 2 kappaletta
Ben Jonson, Volume XI 2 kappaletta
The Alchemist (2016) 2 kappaletta
Volpone 1607 2 kappaletta
Song: To Celia {poem} 2 kappaletta
A score for Lovers made men (1963) 2 kappaletta
Chloridia 2 kappaletta
Come, My Celia 2 kappaletta
Ben Jonson, Volume X 2 kappaletta
Poetry 1 kappale
Complete Masques 1 kappale
Volpone, eller Reven (1993) 1 kappale
Selected works, (1938) 1 kappale
Volpone (1968) 1 kappale
An Elegie 1 kappale
P'esy. 1 kappale
Volpone 1 kappale
The Originals The Alchemist (2019) 1 kappale
The Originals Volpone (2019) 1 kappale
Drink To Me Only 1 kappale
Volpone albo Lis (1982) 1 kappale
Ben Johnson. Poems (1975) 1 kappale
Komédiák (1974) 1 kappale
The masque of queens (2006) 1 kappale
Ben Jonson 1 kappale
Four Plays of Ben Jonson (2008) 1 kappale
The poems of Ben Jonson, (1936) 1 kappale
The Ben Jonson Collection (2016) 1 kappale
Ben Jonson's Underwoods (2012) 1 kappale
The Alchemist: A Play (2009) 1 kappale
The Satyr 1 kappale
The Irish Masque 1 kappale
The Penates 1 kappale
The English grammar (1972) 1 kappale

Associated Works

The Making of a Poem: A Norton Anthology of Poetic Forms (2000) — Avustaja — 1,228 kappaletta
The Metaphysical Poets (1957) — Avustaja — 923 kappaletta
Literature: An Introduction to Fiction, Poetry, and Drama (1995) — Avustaja, eräät painokset902 kappaletta
The Complete Works of Horace (1901) — Kääntäjä, eräät painokset809 kappaletta
English Poetry, Volume I: From Chaucer to Gray (1910) — Avustaja — 513 kappaletta
English Essays: From Sir Philip Sidney to Macaulay (1909) — Avustaja — 478 kappaletta
The First Folio of Shakespeare (1623) — commendatory verses — 447 kappaletta
The Rag and Bone Shop of the Heart: A Poetry Anthology (1992) — Avustaja — 384 kappaletta
The Penguin Book of Renaissance Verse: 1509-1659 (1992) — Avustaja — 281 kappaletta
Ben Jonson and the Cavalier Poets [Norton Critical Edition] (1975) — Avustaja — 229 kappaletta
English Renaissance Drama (2002) — Avustaja — 218 kappaletta
Seventeenth-Century Prose and Poetry (1929) — Tekijä, eräät painokset209 kappaletta
Masterpieces of the Drama (1966) — Avustaja — 173 kappaletta
Eight Famous Elizabethan Plays (1777) — Avustaja, eräät painokset167 kappaletta
The genius of the early English theater (1962) — Avustaja — 166 kappaletta
The Standard Book of British and American Verse (1932) — Avustaja — 110 kappaletta
The Norton Book of Friendship (1991) — Avustaja — 92 kappaletta
Four Great Elizabethan Plays (1960) — Avustaja — 72 kappaletta
The Everyman Anthology of Poetry for Children (1994) — Avustaja — 71 kappaletta
Court Masques: Jacobean and Caroline Entertainments, 1605-1640 (World's Classics) (1995) — Tekijä, eräät painokset66 kappaletta
Five Plays of the English Renaissance (1983) — Avustaja — 66 kappaletta
Four Jacobean City Plays (Penguin Classics) (1797) — Avustaja — 62 kappaletta
Four Famous Tudor and Stuart Plays (1963) — Avustaja — 53 kappaletta
The chief Elizabethan dramatists, excluding Shakespeare (1911) — Avustaja — 48 kappaletta
Treasury of the Theatre: From Aeschylus to Ostrovsky (1967) — Avustaja — 48 kappaletta
Elizabethan Drama: Eight Plays (1702) — Avustaja — 48 kappaletta
The Fairies' Ring (1999) — Avustaja — 46 kappaletta
Six Elizabethan Plays: 1585-1635 (1963) 46 kappaletta
Poems of Faith (2002) — Avustaja — 42 kappaletta
A Golden Land (1958) — Avustaja — 41 kappaletta
Poetry of Witness: The Tradition in English, 1500-2001 (2014) — Avustaja — 38 kappaletta
Modern Arthurian Literature (1992) — Avustaja — 30 kappaletta
Nine Great Plays: From Aeschylus to Eliot (Revised Edition) (1950) — Avustaja; Avustaja — 24 kappaletta
Classics of the Renaissance Theater: Seven English Plays (1969) — Avustaja — 22 kappaletta
Masters of British Literature, Volume A (2007) — Avustaja — 20 kappaletta
AQA Anthology (2002) — Tekijä, eräät painokset19 kappaletta
Loss: An Anthology (1997) — Avustaja — 18 kappaletta
Volpone (1979) — Tekijä; Avustaja — 17 kappaletta
The Renaissance in England (1966) — Avustaja — 15 kappaletta
Poems of Magic and Spells (1960) — Avustaja — 14 kappaletta
Classic Hymns & Carols (2012) — Avustaja — 14 kappaletta
The best Elizabethan plays (1890)eräät painokset11 kappaletta
A Book of masques : in honour of Allardyce Nicoll (1967) — Avustaja — 11 kappaletta
Elizabethan Drama (1950) — Avustaja — 10 kappaletta
Englische Essays aus drei Jahrhunderten (1980) — Avustaja — 10 kappaletta
Jacobean Civic Pageants (Renaissance Texts & Studies) (1996) — Avustaja — 8 kappaletta
Men and Women: The Poetry of Love (1970) — Avustaja — 8 kappaletta
Routledge Anthology Early Modern Drama (2020) — Avustaja — 7 kappaletta
English poetic satire: Wyatt to Byron (1972) — Avustaja — 6 kappaletta
Elizabethan songs (1970) — Lyricist — 6 kappaletta
Early English Plays, 900-1600 (1928) — Avustaja — 6 kappaletta
An introduction to drama (1951) — Avustaja — 5 kappaletta
Seventeenth century essays, from Bacon to Clarendon (1972) — Tekijä — 4 kappaletta
Jacobean and Caroline masques (1981) — Avustaja — 4 kappaletta
The Ancient British drama, in three volumes — Avustaja — 2 kappaletta
A Reader for Writers — Avustaja — 2 kappaletta
The Harmony of the Muses (1654) (1990) — Avustaja — 1 kappale

Merkitty avainsanalla


Virallinen nimi
Jonson, Benjamin
Westminster Abbey, London, England, UK
Maa (karttaa varten)
St Margaret's parish, Westminster, Middlesex, Kingdom of England
London, England, UK
London, England, UK
Westminster School, London
Shakespeare, William (friend)
Camden, William (student and friend)
The Admiral's Men
Palkinnot ja kunnianosoitukset
Honorary Doctorate (Cambridge University)
Honorary Doctorate (Oxford University)
Poet Laureate of England
Lyhyt elämäkerta
"O Rare Ben Jonson."
The dramatist and poet who was a contemporary of Shakespeare was named Ben Jonson. There is a also a modern author named Ben Johnson. If your book by Ben Jonson isn't showing up here, check your spelling of his name.



Bland alla kompetenta dramatiker i London runt år 1600 var Ben Jonson otvivelaktigt nummer två – speciellt som Christopher Marlowe dött 1593. Jonsons liv var knappast mindre dramatiskt än Marlowes, med flera fängelsevistelser och misstanke om att han deltog i Guy Fawkes krutkonspiration. Han var lärd och hade god hand med såväl komedier som maskspel, men hans romerska dramer floppade. I likhet med andra ur den flyhänta skara som till både lyses upp av och står i skuggan bakom Shakespeare har några av hans mest uthålliga verk samlats i en volym av Oxford world's classics.

Först ut är den mörka satiren Volpone, or the fox: en mörk historia från Venedig om hur girigheten korrumperar. Det finns ett tunt lager fabel ovanpå: de drivande är räven Volpone och hans tjänare Mosca (flugan), de som korrumperas är den gamle Corbaccio, köpmannen Corvino (båda korpar), advokaten Voltore (gamen), samt fru Would-Be, en engelska vars pratsamme, lite korkade man sir Would-Be drivs med i en sidohandling. Volpone är en åldrande, ganska elak skojare som låtsas vara sjuk så att de övriga ger honom gåvor i hopp om att han skall testamentera sin kvarlåtenskap till dem. Corbaccio planerar göra sin son Bonario arvlös för att på så sätt få Volpones gunst, den tidigare våldsamt svartsjuke Corvino vill förmå sin dygdiga hustru Celia att ge sig till Volpone, och Voltore vränger lagen när allt verkar uppdagas.

Till slut slingrar sig dock även räven en gång för mycket och trillar i fällan: även om han förstår lura andra ser han inte sig själv fångas av sin egen grymhet och vilja att retas. Ett tema som i många andra händer hade blivit en platt moralitet, eller kanske rå underhållning om ohejdbara skojare blir istället en effektiv kommentar om att inte gapa över för mycket. För även om straff till slut delas ut, så är Celias dygd och Bonarios ärlighet egentligen inte dem till något som helst skydd, och det kunde nästan lika gärna varit de som slutat pjäsen i bojor.

Epicene är en komedi med ett mycket blekt lyckligt slut: istället för giftermål är det åstundade en annulering av ett äktenskap. Äktenskapet som skall lösas upp är titelkaraktärens med herr Morose, en man som är i besittning av en god förmögenhet och en stor aversion mot oljud. Hans nevö Dauphine Eugenie ser fram emot arvet, men Morose vill hellre försöka hindra det genom att hitta en kvinna som kan hålla mun och förse honom med en ättling (ett något udda val för någon som önskar lugn och ro, men nåja). Den Morose fäster sig vid är Epicene, föga anande att hon är i maskopi med Dauphine och inte alls kommer visa sig vara så stilla och timid som önskat.

För att göra saker mer roliga på vägen mot upplösningen förekommer även ett par uppblåsta riddare, tre löjliga preciöser, en toffelhjälte, förvecklingar, latinsksprutande barberare och en ständigt rått skrattande trio bestående av Dauphine samt dennes vänner Clerimont och Truewit, som är de som ständigt rör kring i grytan och har roligt åt hur fåniga de andra är. Enda anledningen till att man inte tröttnar på dem är att farsen håller god fart och att de faktiskt nöjer sig med privat förnedring, inte publik. Förutom att retas med övriga är de ute efter att störa Morose ro, och lyckas ganska väl med det.

Slutet är överraskande, men sista akten är så fylld av juristlatin att man nästan storknar innan man hinner dit.

I The Alchemist är det tre skojare som försöker lura av diverse folk deras pengar genom att utge sig för att kunna berika dem genom alkemi, besvärjelser, astrologi och liknande: ett geschäft som enbart lätt behövt förändras för att kunna fortsätta fram till idag. Skojarna i fråga är Face, som egentligen borde vara husvakt men som nu låter de båda andra husera medan han själv är den som främst lurar in nya kunder, Subtle, som är den som spelar alkemist, och Doll, som tar sig an de kvinnoroller som kan behövas, såsom älvadrottning.

De flesta av deras kunder är bara lättlurade, som tobaksmånglaren som vill använda magi för att locka kunder eller den unge man som vill lära sig gräla och bli duellant, vissa är mer i en gråzon som spelaren som vill ha bättre tur och riddaren som vill tjäna grova pengar och kunna leva ut sina sybaritiska drömmar, men puritanerna framstår som grovt omoraliska: de kombinerar fromlande skrupler i småsaker som att undvika hedniska namn på månader och ordet mässa med villighet att begå falskmyntning för att ha pengar att starta krig med.

Till skillnad från tidigare pjäser finns här i alla fall något av en moral: de olika offren får inte tillbaka något, och även om skojarna inte vinner mycket, så kunde saker ändå gått värre för dem. De skratt de lockar fram på vägen över människors dårskap gör att man förlåter dem mycket. Om nu bara skojare i verkliga livet kunde vara lika roande, och inte bara sikta på att utnyttja människor som tror att just de valts ut av en nigeriansk affärsman.

Jonsons sista stora pjäs, Bartholomew Fair, är lite udda i att det som håller samman den och gett den dess namn inte är en person, utan en marknadsdag: denna marknad framställs som en dag då diverse skojare på olika sätt försöker lura av rika dumbommar pengar och ägodelar, få ärbara kvinnor att hoppa i säng med okända män, samt sälja biljetter och förtäring till överpris. Inget är nytt under solen.

Att den störste dumbommen Cokes åtföljs av en förmyndare är kanske inte lika sannolikt idag, och att utmåla puritaner som hycklande frasmakare skulle knappast kännas aktuellt, men det skulle inte krävas så hemskt mycket för att få omvandla det till något som är det. Dryckeslekar som går ut på att motsäga de andra skulle nog också fungera. Det som vore ett problem är snarast den dockteater som dyker upp mot slutet: inte bara är mediet tämligen hopplöst, den parodi på klassiska berättelser som spelas upp skulle knappast förstås. En domare som klär ut sig för att avslöja korruption är kanske inte riktigt lika aktuell, men idén och myten finns kvar, kanske till och med i tillräcklig mån för att som här kunna drivas med.

Det finns inte någon central handling, knappt ens en central moralitet: när allt är över verkar ingen ha egentligen lärt sig mycket, mer än kanske något om att inte döma andra: även när det faktiskt verkar befogat ser Jonson till att ta bort all moralisk auktoritet
… (lisätietoja)
Merkitty asiattomaksi
andejons | 2 muuta kirja-arvostelua | Jun 12, 2023 |
Never actually finished this, I found it horrible to read.
Merkitty asiattomaksi
justgeekingby | 1 muu arvostelu | Jun 6, 2023 |
In 1611 two experienced London playwrights collaborated on a new play dramatizing a real-life contemporary wonder, Mary Frith, known as Moll Cutpurse, "a sometime thief and notorious cross-dresser" (ix). In Feb 2023 at the Blackfriars theater in Staunton VA a group of enthusiastic amateur players offered a staged reading of the rarely performed play, prompting me to revisit it. It's at once clear why it has become popular in recent years, after almost 4 centuries of neglect.

The real-life Frith was charged with theft and a host of notoriously male behaviors - drunkenness, swearing, dueling, swaggering, and cross-dressing. Middleton and Dekker's Moll affects some of those behaviors but is presented sympathetically as an outspoken free-thinker transcending the rigid constraints of her class and gender. Such froward behavior attracts some undesired admirers to this "maddest, fantastical'st girl" (2.1.192) for her "heroic spirit and masculine womanhood" (2.1.336-7), but much of the play rehearses the knee-jerk attacks on one who "strays so from her kind [that] Nature repents she made her" (1.2.214-5). Her non-binary gender presentation is at the heart of her offense: "It is a thing One knows not how to name; . . . 'Tis woman more than man, Man more than woman, and . . . The sun gives her two shadows to one shape" (1.2.129-33). The fact that such attacks come from the play's senex, Sir Alexander Wengrave, who blocks a heterosexual pair of true lovers from wedded bliss, makes clear where the plot's sympathies rest.

The play offers Moll several memorable bits of stage business. Twice in act 3 when in male garb she draws her weapon to engage with and defeat male opponents. Then act 4 finds her placing a viol da gamba between her trousered legs to perform two songs about transgressive wives, and in act 5 she engages in a bout of "canting," a slang duel that ends with yet another song.

Her verbal climax comes earlier, in an articulate attack on a would-be seducer, the poorly endowed Laxton (lacks stone): "Thou'rt one of those That thinks each woman thy fond flexible whore. . . . What durst move you, sir, To think me whorish? . . . "Cause, you'll say, I'm given to sport, I'm often merry, jest? Had mirth no kindred in the world but lust? . . . I scorn to prostitute myself to a man, I that can prostitute a man to me. . . she that has wit and spirit May scorn to live beholding to her body for meat Or for apparel . . . Base is the mind that kneels unto her body . . . My spirit shall be mistress of this house As long as I have time in't" (3.1.72-140).

Though Moll is the play's featured character, her part in the love-plot is relatively small. It is mostly limited to unmasking plotters and dodging entrapment while allying with the young lover Sebastian Wengrave to cozen his father and marry his true love Mary (about whom the roaring girl says "I pitied her for name's sake, that a Moll Should be so crossed in love" (4.1.68-9). Much of the play is taken up with the misadventures of two city gallants, whose attempts to "wap, niggle and fadoodle" (5.1.189-95) with two housewives and bamboozle their husbands are thwarted by the wives themselves (as in Shakespeare's Merry Wives).

In the end, though this city comedy flirts with transgression at every turn, it ends up affirming heterosexual marriage and wifely wiles. Sir Alexander the senex apologizes for his errors and praises Moll as "a good wench" and the foxy housewives as "kind gentlewomen, whose sparkling presence Are glories set in marriage" (5.2.268-9). Perhaps the chief roarer speaks for her sisters as well as herself when she proclaims, "I please myself, and care not else who loves me" (5.1.332).
… (lisätietoja)
Merkitty asiattomaksi
gwalton | Apr 2, 2023 |
There's just really not much to say about The Alchemist.

It has the one-dimensional characters of a morality play. The language is uninteresting; the wordplay is not clever enough to have an enduring quality. The plot is barely worth mentioning: an academic, a bawd, and a butler perpetrate a series of frauds based around the claim they can produce The Philosopher's Stone.

Clearly a base crowd-pleaser that hasn't aged well. Jonson can do so much better.
Merkitty asiattomaksi
mkfs | 8 muuta kirja-arvostelua | Aug 13, 2022 |



You May Also Like

Associated Authors

W. Gifford Contributor
W. W. Greg Editor
Robert N. Watson Introduction
Jonas A. Barish Contributor, Editor
Ian Donaldson Contributor, Editor
Stephen Orgel Contributor
John Dryden Contributor
Harry Levin Contributor, Editor
D. J. Gordon Contributor
Robert Watson Contributor
John Mulryan Contributor
Leah S. Marcus Contributor
Richard Harp Contributor
Robert C. Evans Contributor
Anne Barton Contributor
Jasper Mayne Contributor
William Blissett Contributor
Sidney Godolphin Contributor
Robert M. Adams Contributor
Edmund Waller Contributor
T. S. Eliot Contributor
Thomas Carew Contributor
Thom Gunn Editor
Nicholas Lanier Contributor
D. Heyward Brock Introduction
Felix E. Schelling Editor, Introduction
Martin Hartkamp Translator
Franco Cuomo Translator
W F Bolton Editor
Felix Schelling Introduction


Also by
Arvio (tähdet)
Kuinka monen suosikki
Keskustelun kohteita

Taulukot ja kaaviot