Göran Everdahl

Den främsta anledningen till att läsa Kom nu'rå stavas» nostalgi«, ty få saker är lika nostalgiskt färgade som de där fantastiska programmen som gick på TV när man var liten, till skillnad från all kommersiell skit som går idag. (Set är i sammanhanget intressant att hela idén med kringprodukter på allvar introducerades i Sverige med John Blund, dock-tv från Östtyskland!)

Jag hör förmodligen till den sista generationen för vilken delar av materialet är begripligt: jag minns att det fortfarande var spännande (om än inte helt ovanligt) med tecknat när jag var liten, så att även anslagstavlan och vinjetten för soltiderna var en aning spännande att se på, trots att SVT vid det laget ackumulerat tillräckligt med tecknade serier för att man skulle kunna få en liten dos även annars varje dag. Och en hel del av programmen har ju gått i repris, så att man sett dem även om det var långt i efterhand (intressant nog dock inte dramaserierna: av dem har jag bara sett de signerade Astrid Lindgren).

Det är ändå mycket som gått i TV: östblockstecknat, västblockstecknat (svårt att säga vad som är bäst), Astrid Lindgren, Stefan Westerberg, Godnattstunden med Beppe, Fem myror…, Tårtan, Anita och Televinken, Kenny Starfighter, Julkalendern, mer Astrid Lindgren (tydligen har förresten dubbade Pippi Långstrump någon sorts camp-status i USA), Boktipset (ni na ni nanna)… Det finns också med ett par mer udda nummer som mer är tonårs-TV: Buffy och Beverly Hills (som till skillnad från det mesta annat inte gått i stats-TV). Det blir alltså många chanser att framkalla minnen från TV-soffor klockan kvart över sex. Har man också sådana minnen så är allt väl, då räcker det i princip med en bild och ett namn och så gör ens hjärna jobbet själv. Har man dock inget namn så blir det lite knepigare, nästan omöjligt att förstå storheten i program som Fablernas värld eller Modiga mindre män. Men boken är nog trevlig som den är, i alla fall om man inte är alltför ung (i år), eller gammal (i sinnet).… (lisätietoja)